2010-07-21 | D1 | Touring | Hans Sundvall | Skriv ut
D1 inledde budkavlen med att tre tappra män tog båten över Koltajaure och därefter i regn fortsatte stigen till Treriksröset söndagen den 18 juli. Eftersom Sverige är så fantastiskt långt når man Treriksröset enklast och vägledes via det finska vägnätet, en kortare båtresa samt en ca 30 minuter lång promenad. P g a detta startade vi redan på lördagmorgon och färdades på mestadels finska vägar upp till finska Kilpisjärvi, en nätt liten sträcka på ca 60 mil. Utsikten från Kilpisjärvi i riktning Treriksröset ser ut så här. OBS fotot är taget kl 03 på natten mellan 17 och 18 juli.
På vägen upp besöktes bl a Pello och medlemmarna Inge o Minna Lahti som bjöd på kaffe. Vädret på lördagen var fantastiskt fint och det blev bara varmare och varmare ju längre norrut vi kom. I Mounio stannade vi får att vi in oss en lunchmacka och då fick vi på nära håll studera hur en finsk mc parkering ser ut. Dessvärre var det bara att acceptera att den stora mc symbolen föreställde en HD!
Söndagsvädret inte lika bra som lördagsvädret och morgonen började med regn och rusk. Under båtresan fullkomlig öste regnet ner men väl framme vid gångstigen till röset avtog regnet en aning dock upphörde det aldrig att regna under promenaden till och från Treriksröset.
Så här glada blev vi när vi nådde Treriksröset. Fotot från finska sidan. Från svensks sidan ser det ut så här.
Tre Kronor
Efter återkomsten till Kilpisjärvi intog vi en lättare lunch tillsammans med de som stannat kvar i Kilpisjärvi och kunde också konstatera att styrkan under natten utökats med ytterligare en medlem. Totalt var vi alltså 6 st kustbor som kört upp till Kilpisjärvi och som påbörjade resan söderut.
I Karesuando fyllde vi bränsle och införskaffade ett kollegieblock som vi skickar med som budkavle till övriga distrikt. Rolf stannande och fotade avfarten till Sveriges nordligaste väg.
I Idivuoma bjöd Bengt Asplund in oss på kaffe enligt sedvanlig tornedalsk gästfrihet. Således ramlade vi 6 st Bikers rakt in i köket i Bengts gamla hemgård och där hade vi en mycket trevlig kaffestund med Bengt och hans gamla mor som vistas i hemgården sommartid men annars bor 18 mil bort, inne i Kiruna under övrig tid på året.
Färden forstsatte sedan ner till övernattningen i Koskullskulle. Ett nödvändigt stopp vidtogs vid den legendariska suptallen, belägen längs vägen mellan Vittangi och Svappavaara.
Framme i Koskullskulle hade bröderna Strömbäck från Vånafjärden, Ola Arvidsson från Sävast samt Stig från Harads anlänt och intagit en av stugorna. Torgny hade plikter att sköta på måndagen så han avvek från gruppen. Skogshotellet i Koskullskulle drivs av ett tyskt par som har ambitionen att utveckla verksamheten till bl a Bikerhotell. Bastu, god mat, skön säng till ett mycket facilt pris och absolut väl värt att tipsa andra om.
På måndagmorgon anslöt även Bengt från D3 och vi for vidare mot Gammelstads världsarv i Luleå via Dundret, Porjus, Messaure, Voullerim, Harads, Södra Bredåker och vidare ner till Gäddvik på södra sidan av Luleå älv. Från Gäddvik tog vi oss åter över till norra sidan Luleå älv och till login i Gammelstad.
Dundrets topp och etappens högst belägna punkt! Från denna punkt lär man vid klart väder kunna se 10 % av Sveriges yta!
I Porjus
Tisdagmorgon innebar avfärd mot Fällfors och Sverigeresans första överlämning till annat distrikt i Fällfors. Torgny, Rickard och Sture från Pite m o anslöt och ledde gruppen vidare på småvägar från Harrbäcken ocoh vidare via Kopparnäs, Öjebyn, Infjärdenbyarna, Svensbyliden och långt ifrån E-4:an ner till Fällfors. Bl a annat körde vi på gamla landsvägen till Stockholm den sk Rikstretton, vi förevisades en gammal avrättningsplats, Öjebyns kyrkstad och kyrka, Linne´s lärljunge Solanders hemgård m m.
Gamla Rikstretton
En av de senast verkställda dödsdomarna i Sverige ufördes på denna plats 1816.
I Fällfors tog förutom Jarkko Enqvist även Sune Falk m hustru och Lars Ivebo från D2 emot. Jarkko bjöd på kaffe och föredrag samt visade runt på denna gamla flygbas som idag drivs i bolaget Skellefteå Drive Centers (SDC) regi. Ambitonerna är mycket högt ställda och bl a kommer en bana för MC att anläggas i en nära framtid.
Vi fick känna på hur det är att välta med en bil. Observera, bilden är rättvänd!
Fällfors erbjuder fantastiska möjligher och SDC bjöd på både fika och en lättare lunch. Ett stort tack Jarkko för det. Behöver jag skriva att Jarkko naturligtvis är medlem i klubben och bor i Ursviken.
Vi var nio norrbottningar som överlämnade stafettpinnen till D2 och vi hoppas att så många medlemmar som möjligt tar tillfället och ansluter när Sverigeresan passerar förbi i era distrikt. Vår slutsats är att konceptet är bra även om det finns ett stort antal utmaningar i upplägget eftersom det inte i förväg går att veta hur många som deltar, hur många som övernattar på de olika platserna m m. Detta till trots var det riktigt skoj att få vara med om detta och jag upplevde att gruppen som åkte med från starten i norr och ner till Västerbotten var nöjda med såväl vägval som vad de fått uppleva och se. Vi som körde hela vägen upp till Kilpisjärvi ocn därefter ner till Fällfors och hem igen körde totalt 118 mil så visst är Sverige fantastiskt avlångt?
