2010-05-21 | D8 | Touring | Lasse Persson | Skriv ut
Dalsland-Bohuslänturen bjöd på bra väder och många sköna mil!
Elva motorcyklar och en Harley upplevde en fin dag i omväxlande landskap.
Turen startade vid järnvägsstationen i Vänersborg och följde Vänersborgsviken norr ut på slingriga vägar. Vi hade närkontakt med Vänern på flera ställen men mest vid Sikhall.
Efter ett kort fika och tankstopp i Mellerud, bar det av mot Håverud. Vi planerade om rutten lite i Mellerud, vilket ledde oss ut på vägar som höll sämsta ryska standard! Det visade sig att en av vägarna vi valt var under ombyggnad. Man använde sig av ett konstigt grus som var läskigt mjukt. Hojen simmade omkring och valde egna spår. Vi som åkte GS klarade oss bäst, nåja Lasse blåste förbi mig på sin RT så det skrek om det. Lasse behärskar sin BMW till fulländning. Det är frukten av att ha åkt mc i många, många år. Han är verkligen skicklig!
Väl framme i Håverud så samlade vi ihop gänget för att köra Brudfjällsvägen. Den är garanterat en av Sveriges absolut roligaste mc-vägar. Vi fortsatte vår väg via Dals Långed mot Bullarensjöarna och Älgafallet. Vi körde mot Halden och en kilometer in på norska sidan fann vi en fin rastplats. På rastplatsen stod min kompis Sture med sin blänkande Harley. Sture och hans spätta skulle göra oss sällskap resten av dagen.
Här kom termosarna fram och mackor med stekt ägg slukades med god aptit. Vi tog oss en titt på fallet och fotograferade oss innan det var dags att åka mot Tanum och lunchen. Vi åt dagens på Rasta, som ligger alldeles vid E6:an. Mat och fikastopp är verkligen kul. Det är många skämt i goda vänners lag. En gemytlig stämning råder.
Mätta och goa åkte vi in i Grebbestad och fortsatte söder ut genom alla små, pittoreska samhällen utmed kusten. I Hamburgsund tog Bernt över ledarskapet. Han kan vägarna som sin egen bakficka så det flöt på riktigt fint till vårt sista gemensamma stopp som var Smögen Där bryggseglade vi och käkade glass. Några av oss gjorde sällskap till Uddevalla. Vi stannade och småpratade innan vi åkte åt olika håll. Väl hemkommen kunde jag konstatera att resan var närmare 50 mil.
Att färdas i goda vänners sällskap, som vi gjorde, ger verkligen mersmak och vi ser fram mot nästa utfärd.
